Ligger i soffan och lyssnar på India Arie - he heals me. Underbar låt och hon har en underbar röst, den får mig att bli lugn och jag kan slappna av. Jag släpper tankarna fria och genast kommer jag till att det är otroligt skönt att ha någon vid sin sida och att det är skrämmande att jag nu står på egna ben. Jag saknar någon att stödja mig mot och känner mig fruktansvärt ensam, känslan går inte att beskriva med ord. Men för att kunna älska en annan människa måste man älska sig själv, vilket jag inte gjort på länge. Om jag ens gjort det? Jag är full av känslor, både mina egna och andras. Det börjar bli för mycket och jag måste lära mig att stänga av.

Jag har börjat med personlig utveckling och gått på ett samtal hittills, otroligt skönt men samtidigt jobbigt att få höra så mycket och det tar tid att smälta. Ska dit igen om 5 veckor ungefär och jag längtar. Jag fick beskriva en kändis som jag tycker illa om, jag valde blondinbella. Jag tycker hon skryter, kanske omedvetet, om sina pengar, hon tror hon är mer än alla andra osv. sen fick jag välja en kändis som jag tyckte om och beundrade. Jag valde Lauren i The hills. Varför jag valade henne var för att verkar vara en super cool och lugn människa. Jag gillar hennes sätt att leva och hon ser jätte bra ut. Jag minns inte allt jag sa, men vet ni? Jag pratade om mig själv. Först blev jag förvånad, gjorde jag verkligen det? Och ja, hon hade rätt. Jag kan skryta ibland, omedvetet men även medvetet och ibland tror jag att jag är bättre än andra. Jag ser bra ut, och jag lever också ett bra liv precis som Lauren. Prova ni själva också, så ska ni se att det fungerar.

Även om jag hatar min blondinbella-sida så är den bra och ha, samt Laurens-sida. Jag måste lära mig att älska min Lauren sida, vilket inte är det lättaste. Tänk er att varje människa har ett staket runt sig, sin gräns. Jag skulle aldrig någonsin gå över någons gräns, utan lov. Att öppna den grinden är strängt förbjuden om man inte får lov först. Jag låter andra gå över min, jag blir arg inombords men vågar inte säga något, konflikträdd. Exempel på detta är om jag berättar något och personen avbryter mig, jag säger då inte till "hörru, jag pratade låt mig prata till punkt."

Jag är även en människa fylld med massvis med känslor. Jag är en känslig person, det har sina för och nackdelar och jag har alltid hatat min blyghet. Men den är bra, den lockar andra att vilja veta mer om mig, lära känna mig. Jag är hellre lite blyg än den som hörs hela tiden. Det blir bara överdrivet till slut.

Min läxa är att lära mig att säga till om någon går över min gräns. Jag hade tänkt skriva lite efter varje besök , dock långt ifrån allt men jag gör allt för att hjälpa andra att också må bra. Hoppas ni tycker om det. :)