"Du trodde inte jag skulle klara mig utan dig?
Att jag alltid skulle tråna, böna och be för att få dig . HA!
Jag skrattar dig rakt upp i ansiktet. Sen dansar jag därifrån,
go och glad. Försök inte, för jag klarar mig alldeles utmärkt,
på egen hand, utan dig."

Vad har hänt med mig? Somnar sent och vaknar alltid tidigt, ovanligt tidigt. Tror det beror på att jag aldrig varvar ner, att jag alltid är uppe och kör i 190. Sen har det hänt en del i mitt liv som jag inte riktigt orkar ta itu med, jag låter det liksom ligga lite i bakgrunden och hoppas att det ska försvinna.

Det är märkligt, det här med kärlek. Jag själv och säkert tusen andra människor förstår mig inte på denna knepiga känsla. Tänk att en enda känsla kan vara så himla stark, så stark att den kan få oss att göra  vad som helst. Egna erfarenheter talar jag från och när jag ser tillbaka skrattar jag lite för mig själv och tänker varför gjorde jag så, varför vände jag inte bara klacken och gick? Jag vet svaret själv, jag är för snäll och jag ger inte upp i första taget. Jag älskar att se positivt på livet och vill kunna ta det med en klack spark. Det dära med att vara positiv lyckas jag ganska bra med, men klack sparken över jag ännu på, får liksom inte riktigt till den.

Jag har blivit sviken förr, alldeles för många gånger. Senast igår fick jag höra saker om mig själv, inga dåliga saker alls. Snarare tvärtom, en mycket gammal vän som jag inte haft kontakt med på länge hörde av sig. Första reaktionen var ilska, sedan övergick det i sorg och saknad. Tänk vad mycket man kan sakna en människa. Han hade varit för stolt, stolthet. Jag säger idiot. Men samtidigt var han kär, jag förstår honom lite. Det är inte lätt, att vara kär i någon som inte ville mer och jag är ledsen över det min vän. Där kommer frustrationen igen och känslorna tar över hjärnan. Gör så att den stänger av en liten stund, för att sedan komma tillbaka och möta det som känslorna ställt till med.

Sött, vacker och snygg. "du är mycket sötare och snyggare än de flesta andra." Vad är det som gör att man blir sådär fruktansvärt snygg? Först är det generna och hur man sköter om sitt yttre. Vem som helst kan bli vacker, man är vacker på olika sätt och vacker har inte bara en förklaring. Sedan är det hur man är. Låter kanske knasigt, men är du sur och negativ syns och hörs du på ett helt annat sätt än om du hade varit glad och positiv. Alltså hur du mår. Man utstrålar så otroligt mycket bara genom kroppsspråket, man kan direkt se på en person om han/hon är glad, ledsen, arg eller besviken. Likadant är det med självkänsla och självförtroende. Som är två helt olika saker. Men även här kommer känslorna in, det är ju känslorna som gör att du är glad eller ledsen. Det mesta handlar om känslor, ibland önskar man att man bara hade kunnat stänga av.

Och vad vill jag säga med denna text? Jag vet inte själv, det är nog lite morgon förvirring och jag bryr mig inte om den inte har en röd tråd. Jag skrev det som ploppade upp i min hjärna och tada - här har ni mig på ett djupare plan.