Det är svårt att inse att nu är jag fri, själv och har bara mig själv att tänka på i första hand. Känslan är skrämmande men samtidigt är jag nyfiken på vad livet har att erbjuda mig nu. Tomt i min stora säng, ingen att krama om och få magiska pussar utav, men det går. Det måste det göra, jag har ju inget annat val. Jag är egentligen inte ensam, jag har en massa vänner som finns där för mig, gamla som nya. Det är bara att ta ett djupt andetag och sedan fortsätta igen, för livet går trots allt vidare och vem vet, jag kanske hittar min prins igen men just nu vill jag vara för mig själv och leva livet med mina vänner och med min familj. Jag kommer alltid ha ett litet hål i själen men så är det, så är livet.

---