Ligger i soffan och lyssnar på India Arie - he heals me. Underbar låt och hon har en underbar röst, den får mig att bli lugn och jag kan slappna av. Jag släpper tankarna fria och genast kommer jag till att det är otroligt skönt att ha någon vid sin sida och att det är skrämmande att jag nu står på egna ben. Jag saknar någon att stödja mig mot och känner mig fruktansvärt ensam, känslan går inte att beskriva med ord. Men för att kunna älska en annan människa måste man älska sig själv, vilket jag inte gjort på länge. Om jag ens gjort det? Jag är full av känslor, både mina egna och andras. Det börjar bli för mycket och jag måste lära mig att stänga av.

Jag har börjat med personlig utveckling och gått på ett samtal hittills, otroligt skönt men samtidigt jobbigt att få höra så mycket och det tar tid att smälta. Ska dit igen om 5 veckor ungefär och jag längtar. Jag fick beskriva en kändis som jag tycker illa om, jag valde blondinbella. Jag tycker hon skryter, kanske omedvetet, om sina pengar, hon tror hon är mer än alla andra osv. sen fick jag välja en kändis som jag tyckte om och beundrade. Jag valde Lauren i The hills. Varför jag valade henne var för att verkar vara en super cool och lugn människa. Jag gillar hennes sätt att leva och hon ser jätte bra ut. Jag minns inte allt jag sa, men vet ni? Jag pratade om mig själv. Först blev jag förvånad, gjorde jag verkligen det? Och ja, hon hade rätt. Jag kan skryta ibland, omedvetet men även medvetet och ibland tror jag att jag är bättre än andra. Jag ser bra ut, och jag lever också ett bra liv precis som Lauren. Prova ni själva också, så ska ni se att det fungerar.

Även om jag hatar min blondinbella-sida så är den bra och ha, samt Laurens-sida. Jag måste lära mig att älska min Lauren sida, vilket inte är det lättaste. Tänk er att varje människa har ett staket runt sig, sin gräns. Jag skulle aldrig någonsin gå över någons gräns, utan lov. Att öppna den grinden är strängt förbjuden om man inte får lov först. Jag låter andra gå över min, jag blir arg inombords men vågar inte säga något, konflikträdd. Exempel på detta är om jag berättar något och personen avbryter mig, jag säger då inte till "hörru, jag pratade låt mig prata till punkt."

Jag är även en människa fylld med massvis med känslor. Jag är en känslig person, det har sina för och nackdelar och jag har alltid hatat min blyghet. Men den är bra, den lockar andra att vilja veta mer om mig, lära känna mig. Jag är hellre lite blyg än den som hörs hela tiden. Det blir bara överdrivet till slut.

Min läxa är att lära mig att säga till om någon går över min gräns. Jag hade tänkt skriva lite efter varje besök , dock långt ifrån allt men jag gör allt för att hjälpa andra att också må bra. Hoppas ni tycker om det. :)

"Du trodde inte jag skulle klara mig utan dig?
Att jag alltid skulle tråna, böna och be för att få dig . HA!
Jag skrattar dig rakt upp i ansiktet. Sen dansar jag därifrån,
go och glad. Försök inte, för jag klarar mig alldeles utmärkt,
på egen hand, utan dig."

Vad har hänt med mig? Somnar sent och vaknar alltid tidigt, ovanligt tidigt. Tror det beror på att jag aldrig varvar ner, att jag alltid är uppe och kör i 190. Sen har det hänt en del i mitt liv som jag inte riktigt orkar ta itu med, jag låter det liksom ligga lite i bakgrunden och hoppas att det ska försvinna.

Det är märkligt, det här med kärlek. Jag själv och säkert tusen andra människor förstår mig inte på denna knepiga känsla. Tänk att en enda känsla kan vara så himla stark, så stark att den kan få oss att göra  vad som helst. Egna erfarenheter talar jag från och när jag ser tillbaka skrattar jag lite för mig själv och tänker varför gjorde jag så, varför vände jag inte bara klacken och gick? Jag vet svaret själv, jag är för snäll och jag ger inte upp i första taget. Jag älskar att se positivt på livet och vill kunna ta det med en klack spark. Det dära med att vara positiv lyckas jag ganska bra med, men klack sparken över jag ännu på, får liksom inte riktigt till den.

Jag har blivit sviken förr, alldeles för många gånger. Senast igår fick jag höra saker om mig själv, inga dåliga saker alls. Snarare tvärtom, en mycket gammal vän som jag inte haft kontakt med på länge hörde av sig. Första reaktionen var ilska, sedan övergick det i sorg och saknad. Tänk vad mycket man kan sakna en människa. Han hade varit för stolt, stolthet. Jag säger idiot. Men samtidigt var han kär, jag förstår honom lite. Det är inte lätt, att vara kär i någon som inte ville mer och jag är ledsen över det min vän. Där kommer frustrationen igen och känslorna tar över hjärnan. Gör så att den stänger av en liten stund, för att sedan komma tillbaka och möta det som känslorna ställt till med.

Sött, vacker och snygg. "du är mycket sötare och snyggare än de flesta andra." Vad är det som gör att man blir sådär fruktansvärt snygg? Först är det generna och hur man sköter om sitt yttre. Vem som helst kan bli vacker, man är vacker på olika sätt och vacker har inte bara en förklaring. Sedan är det hur man är. Låter kanske knasigt, men är du sur och negativ syns och hörs du på ett helt annat sätt än om du hade varit glad och positiv. Alltså hur du mår. Man utstrålar så otroligt mycket bara genom kroppsspråket, man kan direkt se på en person om han/hon är glad, ledsen, arg eller besviken. Likadant är det med självkänsla och självförtroende. Som är två helt olika saker. Men även här kommer känslorna in, det är ju känslorna som gör att du är glad eller ledsen. Det mesta handlar om känslor, ibland önskar man att man bara hade kunnat stänga av.

Och vad vill jag säga med denna text? Jag vet inte själv, det är nog lite morgon förvirring och jag bryr mig inte om den inte har en röd tråd. Jag skrev det som ploppade upp i min hjärna och tada - här har ni mig på ett djupare plan.

Igår blev det utgång, dock var jag den tjejen som jag alltid skrattat och hånat innan. Jag minns inte alls mycket och min mobil är borta, gone. Får heller inte tag i min kära vän D som körde oss till Klippan, antagligen har jag tappat den i bilen för hade mobilen i handen när jag satte mig i bilen och när jag klev av var den borta. Avstängd eller urladdad är den i alla fall och mamma kan inte längre spåra den (hon har något sånt grej så hon kan se var vi är) den funktionen försvann nu när jag blev 18. Både för och nackdelar med det. Antagligen hamnade något i min drink igår, för jag minns ingenting efter den första drinken på B-hof, min andra teori är att drinken, som bestod av redbull och vodka , inte alls var bra för mig. Man ska tydligen inte blanda de två tillsammans (?) jätte farligt eller vad nu mina föräldrar sa... Och att det är varmen, att man inte äter som man ska osv som gjorde att det slog på så som det gjorde. Idag har ha varit riktigt bakis och följde med hem till mammas kusin i Helsingborg. Otroligt fint hus med pool osv. Där hade man inte tackat nej till att bo... Och nu sitter jag här, ont i halsen och öronen. Borde sova men mår så himla illa.

Imorgon ska jag fixa fram min telefon, kära D du får jätte gärna svara när man ringer. Därför man har en mobil? Sen ska jag förhoppningsvis träffa C, glad glad! Om det är fint väder kanske det solning också, hoppas för det är så himla skönt att bara ligga ner och ta det lugnt. Ska dricka upp min mjölk och sedan skutta rakt i säng, somnar snart. Puss!

Gomorgon sötnosar!

Sovit gott? Själv har jag legat och tänkt hela natten, extremt irriterande då jag börjar jobba nu klockan sju. Fast jag har börjat vänja mig vid att gå upp tidigt och lägga mig jätte sent. Men när jag väl börjat tänka kan jag inte sluta, sån är jag. Tänker för mycket, analyserar och håller på, jobbigt och det är något som inte hänt på ett tag.

Senare idag tänkte jag lägga in allt det jag shoppat den senaste tiden, shoppingberoende. Inte haft tid innan då jag aldrig är hemma känns det som, alltid iväg på någonting. Blivit så sen jag blev singel, och jag måste säga att jag gillar det, gillar tempot och att det alltid finns något att göra. Även lärt känna en hel den, underbara personer och koommit andra mycket närmare. Jag mår bättre än någonsin just nu, det är i alla fall så det känns i kroppen,  hjärtat. Medans hjärnan protesterar lite grann, men bara lite. Jag är mästare på att ljuga för mig själv, en av mina svagapunkter och det har jag gjort den senaste tiden. Men nu får det vara nog med det, släpp det som varit och se på det som ska komma. Och hur allt ont kommer alltid något gott, eller hur?



bild från i höstas,